Historik

1981 star­tade en grupp entu­si­as­ter en sek­tion inom Borås Flyg­klubb för att för­söka hitta ett alter­na­tiv till den eta­ble­rade pri­vat­flyg­ningen. Även­ty­ret star­tade med inköp av ett enkelt flyg­plan, en Rotex Rally 2B.

Flyg­pla­net visade sig snart ha myc­ket dåliga fly­ge­gen­ska­per och ersat­tes 1984 av en Dra­gon 150. Detta plan köp­tes i byggsats och mon­te­ra­des av klub­bens med­lem­mar under ett antal byggkvällar.

Dra­gon 150

Nu tog verk­sam­he­ten fart — intres­set för ult­ralätt var stort och 1985 läm­nade grup­pen Borås Flyg­klubb för att bilda en egen flyg­klubb, Borås Ult­ralätt Flyg­klubb. Upp­fatt­ningen var att ult­ralätt­fly­get skulle bli det verk­liga folk­fly­get. Som mest fanns det fyra Dra­gon 150 på fältet.

Det visade sig dock snart att flyg­pla­nen inte var sär­skilt till­för­lit­liga — åter­kom­mande tek­niska pro­blem gjorde att många med­lem­mar läm­nade klub­ben, tills det i bör­jan av 90-talet endast åter­stod en hand­full indi­vi­der som fort­fa­rande trodde på idén med ett enkelt och bil­ligt flyg.

1992 fick klub­ben nya resur­ser genom att en grupp göte­bor­gare, som hade pro­blem med sta­tio­ne­ringen av sitt flyg­plan kring Göte­borg, flyt­tade sin verk­sam­het till Borås. De med­förde nu en ny flyg­planstyp, Ika­rus C22 Fox. Under de därpå föl­jande åren ökade åter akti­vi­te­ten i klub­ben och ett antal ele­ver sko­la­des fram till UL-certifikat.

1998 kom den stora för­änd­ringen, i och med att klub­ben inskaf­fade en helt ny flyg­planstyp; den nya maski­nen C42 från den tyska till­ver­ka­ren Comco Ika­rus. Pla­net var hel­täckt, såg ut som ett “rik­tigt” flyg­plan och hade en fyr­takts­mo­tor på 80 häst­kraf­ter. Detta gav pla­net en masch­fart på 140 km/tim.

Ika­rus C42

Denna för ult­ralätta flyg­plan rela­tivt höga has­tig­het och fyr­takts­mo­torns drifts­sä­ker­het erbjöd möj­lig­het till en helt annan flyg­ning än tidi­gare: utan att vara utsatt för väder och vind kunde man nu flyga till andra delar av lan­det istäl­let för behöva vara tvungen att hålla sig i när­he­ten av flygplatsen.

Pla­nets korta start– och land­nings­sträcka samt dess myc­ket tysta motor inne­bar också goda möj­lig­he­ter att öva flyg­ning på ett sådant sätt att gran­narna i stort sett inte stör­des alls.

Flyg­pla­nets goda fly­ge­gen­ska­per och låga drifts­kost­na­der loc­kade många nya med­lem­mar till klub­ben och flera flyg­plan inskaf­fa­des. Som mest bestod flyg­plans­flot­tan av tre styc­ken C42, varav en var per­ma­nent sta­tio­ne­rad på Säve i Göteborg.

2005 inför­skaf­fa­des ett avan­ce­rat rese­flyg­plan, den tyska CTSW. Några år senare byt­tes även detta flyg­plan mot den låg­ving­ade, performance-orienterade Atec Zep­hyr 2000 i kom­po­sit­ma­te­rial. Detta flyg­plan finns kvar i klub­bens ägo än idag.

Allt eftersom tiden gick, byt­tes flyg­pla­nen ut en och en, och hös­ten 2015 sål­des till sist “Johan Lud­vig”, klub­bens sista Ika­rus C42. Istäl­let köp­tes ett helt nytt flyg­plan — det första i sitt slag i Sve­rige — en SILA 450 C  från flyg­plans­till­ver­ka­ren Aero-East-Europe.

Nu har skill­na­den mel­lan nor­mal­klas­sat och ult­ralätt bör­jat sud­das ut ordent­ligt — för den oin­vigde ser detta flyg­plan ut som vil­ken liten Cessna som helst. Att flyga med en kom­pis eller en famil­je­med­lem till Värm­land över dagen eller till Got­land över hel­gen är ingen­ting konstigt.

SE-VSL på Visingsö

Stärkt av de goda erfa­ren­he­terna av det nya flyg­pla­net, beställde klub­ben i bör­jan av 2016 ytter­li­gare en SILA 450 C, vil­ket resul­te­rade i att klub­ben idag har till­gång till tre hög­pre­stan­da­flyg­plan för både skol­ning, rese– och nöjesflygning.

Idag har klub­ben omkring 70 fly­gande med­lem­mar, och utbil­dar ett halv­dus­sin nya pilo­ter varje år.